......Ligger här smått uttråkad.... Inne på vecka 2 av sjukdom. Förrförra veckan kom mellansonen hem med en envis hosta o förkylning som spred sig till övriga familjen förra veckan o nu är det bara jag som är vek nog att inte bli frisk!
Andas tungt o efter besök på jourklinik o nu i veckan vårdcentralen med påföljande besök med inhalationer så har mina lungor lite astmakänning. Det är inget jag haft tidigare mer än just vid förkylningar men inte så illa som nu. Idag slog doktorn även till med en kur penicillin oxå, för säkerhets skull gissar jag, för hon sprang bara in o ut o gjorde nån snabbedömning utan att säga varför. Igår förstod jag på henne att allt var ok o att det var ett virus, men jag kanske fatta fel.
Tänker på de som verkligen är sjuka o inne i denna svängen i månader, fy 17. Det är inte enkelt o va patient, tålmodig sådan. Alla utlägg för mediciner som inte funkar mm. För att inte tala om hur stressande det är att inte veta när man ska bli ok igen. Bara vänta o leva på hoppet.
Fick order om att ta det lugnt veckan ut, vare sig jag vill eller inte. Så jag fortsätter
väl göra ingenting.
