En moped som skulle ge glädje, som blev ett litet andningshål för någon.....
Är utbytt i besvikelse.....
Ibland går den o lika ofta är den död..
Servad o delar utbytta....o ändå krånglar.... Tur vi har morfar..... Vad gjorde jag utan min far? Jag vet faktiskt inte... Han är stöttan i varje rasfärdigt hus. Han har alltid en stund över o alltid en lösning. Om inte uppfinner han en lösning. Så vill jag att en pappa ska vara... Snäll, omtänksam, hjälpsam o ser sina barns bästa....,
Morfar är guld värd.... För det är han som kommer till hjälp när ingen annan gör.
Jag ber på mina bara knän att denna moped blir ok... Mitt barn behöver luft och frid och inte besvikelser om o om igen. Men mopeden blev idag en ventil oxå för all instängd ilska o besvikelse över annat. Det är väl så jag får se den som en del i arbetet framåt.
Men nu, imorrn efter verkstan då vill jag att den bara funkar felfritt....
Jag tror, jag tror på under!