Värdefull Familj

Jag har haft turen att få en fin familj. Undrar vad vi gjort utan dom? Visst, saker löser sig ju ändå på nåt sätt. De finns alltid där och vi hjälps åt. Min pappa släpper vad han har för händer och kommer direkt till undsättning om så behövs och om det inte går att laga, så uppfinner han något substitut så grejorna funkar ändå! Det finns inte nåt som inte går att lösa. Snällare pappa är svårt att hitta.  Min T sa häromdan: "Morfar är min allra, allra bästa vän........"

Min Mamma har alltid tagit god hand om oss, hemma-mamma, vilket innebär en del arbete. Men det gav oss glädje att komma hem från skolan, härliga sommarlov, hembakt bröd. Vi har aldrig varit på långa och dyra semestrar men det är inget vi heller saknat. Vi hade en underbart skön miljö att växa upp i.

Som mormor och morfar är de fina förebilder. Sån vill jag oxå bli. Alltid glada åt barnen och intresserade, ställer alltid upp vid behov av barnvakt och när de var mindre kunde det innebära ganska ofta. Barnen blir lite bortskämda, som brukligt är men annars har vi samma regler där som hemma, vilket är bra för barnen. Barnen i sin tur älskar att vara där. Där är man alltid välkommen.

 Men vid närmare eftertanke så var min farmor och farfars hem lika välkomnande. Med 5 söner + fruar och 10 barnbarn, som senare fick flick/pojkvänner och egna barn, så var de nog inte ensamma en dag. Alltid trillade nån in. Och farmor var en fena på att tapetsera i allas hem, baka och laga mat.

Min morfar var en stilig man. Jag tycker han liknade Hasse Ekman från de gamla svart-vita filmerna. Han fick några år med sin älskade fru men 40 år levde han sen mestadels ensam. Han blev 95 år. Å, så jag önskade att han levde nu. Han skulle skratta på sig åt mina ungar, reta dom lite och skämma bort dom med sin blå godis-skål i hörnskåpet och drickaback i förrådet. Hans syster fungerade som vår extramormor och jag ler vid minnet av hur de hade det. Vi spelade ofta poäng-poker med fem och tio-öringar. Jag hade en egen påse i kökslådan. Kajjor matade han med whiskyindränkt bröd, en egen huskur....Och mycket fascinerad var han över hur mycket Picha (Pizza) folk handlade, då han bodde i anslutning till en. "Kan det va nåt, det?"

Ja, Jag kan bli farmor men när min dotter föddes skrattade hela operationspersonalen, för min första replik var " Nu får jag bli mormor oxå". Sen vet man ju aldrig om så blir fallet, men önska får man ju. Hursomhelst, barnbarn eller inga alls, så vet jag att vi alltid kommer finnas där för våra barn, närvarande i deras liv och att de alltid kan komma hem, få hjälp och vara välkomna.