Jaha då var man "ledig" igen då.
Alltså vi har ju tenta att plugga till så visst har jag att göra.
Men man måste vädra lite annan luft emellanåt.
Så jag tog en tur till staden för att inhandla lite till helgen och passa på
att besöka Kapp Ahl som hade rabatt på hela köpet idag.
När jag stod i kön i mataffären så slog det mig hur tråkigt livet är.....
Ja,det är höst ,jag vet, jag blir sån då.
Det är inte länge sen som jag hade 3 barn med i affären,
det hjälptes till att plocka i varor, lite bråk om vem som skulle göra vad.
För att inte tala om hur det kunde vara när någon av dom var bebis,
allt gick bra ända tills man kom till kassan,
illtjut samtidigt som man ska betala och packa.
Många blickar fick man på sig då, genomsvett var jag innan jag kom ut.
Jag kommer ihåg att det ibland var motigt att åka och handla men jag valde
förmiddagar i början på veckan för allas skull.
Och nu....ja, jag står alldeles tyst och stilla och ensam i kön säger på min höjd "Hej och så vill jag ha 3 kassar oxå".
Ibland kan man lyxa till det och säga nåt klämkäckt om kassörskan verkar vara på humör.
Ibland kan man lyxa till det och säga nåt klämkäckt om kassörskan verkar vara på humör.
Jag hoppar i och ur bilen utan tjat, barnvagnar eller bilstolsbälten eller
skrik pga tappade nappar.....
Å så skönt det vore kanske några av er tänker, ni som är mitt uppe i det.
Jag tänkte likadant och det var lite lyx att få handla själv de få gånger det hände.
Men nej, jag hatar att åka själv, jag vill ha allt det där kvar......
Det gick så fort förbi.......livet "känns" inte lika mycket som det gjorde då.
Det är liksom slätstruket när barnen inte är med......
Precis som nu när jag sitter vid datorn alldeles allena och tyst i hela huset.......
Jag vill ha ljud och liv omkring mig. Jag kan inte njuta av den ensamma tiden.
Jag är inte ett bra sällskap till mig själv. Jag blir lätt melankolisk.
Vilken tur nu kommer de om 20 min!!!
Och jag vet att så fort handtaget åker ner på dörren så börjar tjatet
"Mamma, får jag ta en frukt"," Mamma, får jag spela på datorn", de gosiga kramarna
"jag älskar dig, mamma" och så veckobrev från fröken.
Då känner jag livet i mig igen!
Min T och jag ska baka muffins!
Ha en skön helg!!
Ja du då vet du hur det känns när den tid kommer då de gosiga grynen flyttar ut.Som du känner dig är så välbekant för mig.Därför får jag inspiration att t.ex.börja baka när barnbarnen är på besök för då känns det som förr,lite rörigt och härligt.Nu för tiden skjuter man upp saker,kan jag göra en annan dag.Jag binder ihop påsen och konstaterar att livet är ju faktiskt de år man fick ha barnen till låns innan vuxenlivet för dem gör sig påmint.Saknar er här hemma alla tre.
SvaraRaderaSkickar en kram från Jönköping!
SvaraRaderaJag tycker du ska passa på och njuta medan det är lugnt, det kommer faktiskt en till bebisperiod lite senare!
Tänk om dina barn också vill ha tre var, då blir det 9 stycken kusiner som springer runt i huset och drar i mormor/farmor och vill ha muffins :P
Kram kram
Hej
SvaraRaderaAlltså jag blir nästan lite rörd när du skriver och sen när jag läser din mammas kommentar , jag har inte tänkt på det sättet innan.
Nu ska jag gosa lite extra med anton och förhoppningsvis tigga till mig en kram av Johanna.
Kram/anette
Ja det var skönt att vara barn och bo hemma med världens bästa föräldrar!!Ja ni är fortfarande bäst!
SvaraRaderaOch tack för den tanken,med barnbarnen,den värmer! Gud va jag ska pyssla med dom,ska börja träna på min brorson!Kram tillbaks!
Ja anette, johanna har kanske lite behov av kramar fast hon inte visar det! Har du inte tänkt så alltså, skönt för dig, jag måste ju alltid bearbeta allt hundra år i förväg så jg är beredd :) Nejvars men idag kom det över mig som blixt från klar himmel. Kram och tack för att ni skriver!
Det där med att bearbeta lång tid i förväg ,känns bekant.Ett arv från din mor,kan inte va nåt annat.Det är ju konstigt att man ska behöva ta ut allt jobbigt i förskott,är nog en försvarsmekanism.
SvaraRadera