Published with Blogger-droid v1.6.5
tisdag 4 januari 2011
Mina barn
Sitter och funderar på mina barn som plötsligt blev stora. Jag vet inte när, det bara hände. Jag som har tagit hand om, i så många år, blev plötsligt lite över. Ja, såklart behöver de mig, men inte på samma sätt. Försöker komma ihåg alla år när de var yngre, saker de sagt och gjort. Jag blir lite rädd för mitt minne. Måste ibland ta fram album och titta på korten. Beror det på att det var ganska intensiv tid med en åldersskillnad på nyfödd, 2, 4 år ? Jag får hoppas det. Jag brukar betrakta mina barn och begrunda deras personer emellanåt och det är underbart att se vilka godingar de har blivit. De kramar ofta om mig och viskar "jag älskar dig, mamma". Det värmer ända ner till tårna. Det är verkligen det bästa som finns, att vara mamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänk då när du sitter i min sits,vart tog åren vägen?Saknar de åren väldigt mycket.Å andra sidan har jag fått en fantastisk svärson och dito svärdotter,så även fyra underverk till barnbarn.Borde väl vara nöjd och är det också,men ändå!!!
SvaraRadera