Sportlov

Denna vecka har barnen haft sportlov. Tyvärr inte jag.

Med lite hjälp från min familj så har vi kunnat lösa veckan på bästa sätt.
Jag är lite knäpp kanske men jag vill så gärna att barnen ska få vara lediga och då menar jag även från fritids.
 Nu har vi världens goaste fritidsfröken och miljö och
det är en lycka att få ha våra barn just där, men ändå.

Så tisdagen tillbringades hos mormor och morfar och efter lunch fick jag åka från skolan och ta hand om dem eftersom min mor åker varje vecka och vaccineras för sin allergi mot bi. Så vi passade på att bowla. Barnen är jätteduktiga och även jag slog faktiskt 4 strike! Det är jättekul!
Sen klipptes sönerna och så fick jag lämna över barnen för att sova över och åka hem till ett tomt hus. Maken kom hem med kebabtallrik och vi fick lite vardagslyx. 

Enda dagen för fritids skulle bli på torsdagen men då T fick göra ett läkarbesök så fick det bli mormor igen på eftermiddagen.

Idag har vi varit i en stad en bit bort och fikat hos en väninna. Jag borde vara nöjd för barnen har haft en skön vecka men jag känner ändå att jag inte ägnat dom tid alls.....
Får försöka ta igen det lite i helgen. Huvudsaken är att de är nöjda, de har spelat schack med morfar, byggt lego, varit ute, grillat korv mm. 

Jag är så tacksam att jag har en mor och far som älskar att ha hand om sina barnbarn. De ställer alltid upp när det krisar och annars oxå såklart. 
Mormor och morfar betyder mycket i deras liv.

Ha en skön helg!



Ord till tröst

Det går så sakta

Det går så sakta över

Bara man väntar

Det går över ens huvud som sommarmolnen

Det blir inte bestående.

Handen du höll

Huden du litat på

Du är tvungen att förstå

att det går så sakta över

för sakta går över så

Alla hjärtans dag

Kärlekens alldeles egna dag. Vi får visa vår kärlek till de runt omkring oss. Min T överöser oss med paket och kort, alla hemmagjorda. Men glädje och sorg går hand i hand och nånstans saknas någon. Det blir tydligt en dag som denna. Varje dag borde vara en kärleksdag. Visa någon uppskattning, gör någon glad. Det kräver inte mycket en kram, ett leende och ett vänligt ord.
Tänd stjärneögon varje dag.

Glad alla hjärtans dag på er!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Dagen jag blev mamma

Varje år sen 1999 så har dessa dagar alltid varit speciella.

 Jag brukar minnas med glädje numera och liten glimt självömkan.

Tänk vad jag uthärdade mycket. Jag som gärna klagar över lite annars.

Efter att ha varit trevligt gravid så vaknar jag upp söndagen den 7 Februari i ett vattenbad i sängen. 12 dagar för tidigt och jobba skulle jag ju på förmiddagen oxå.

Ja, visst var det vattnet som gått, tänk att man kan stå och undra om det VERKLIGEN är vatten eller bara slapp blåsa...när det rinner utefter benen.

Lite samtal till förlossningen och så fick vi åka in för en bedömning. Jag fick världens adrenalinkick i bilen och var mer hög än låg. Däremot fattade vi allvaret när jag resten av dagen blev körd runt i rullstol och absolut inte fick gå själv eftersom bebisen inte fixerat sig utan flöt runt fritt i magen, tordes inte nämna att jag duschat och sprungit omkring hemma.

 Nu blev vi alltså pga detta inte hemskickade utan fick abonnera "Mysrummet" som vi hört skulle vara så bra. Kan lova att inte en födande mamma fick tillgång till rummet på 4 dagar...förlåt! Inget hände på hela söndagen förrän på natten då jag hade lite egna värkar.

Måndagen fick jag börja med ett igångsättningsdropp som ökades på i styrka och framåt 18.00 på kvällen hade jag uthärdat dagen med riskuddar, massage, andning mm och hade djävulskt ont och så intensiva värkar och vid kontroll hade jag lyckats fixera bebisen. Heja! Jag som trott att alla 10 cm var klara......Glömmer aldrig alla 4 sköterskeelever som skulle lära sig yrket som stod runt sängen. I det läget bryr man sig inte längre.

Efter kontrollen tyckte de att jag kunde få vila över natten och stängde av droppet och därmed slutade varenda värk....snopet. Jag blev som vanligt igen och vi kunde gå och äta kvällsmat, skratta och ha trevligt, så trevligt man kan i den miljön.... Natten blev si och så, hade en fruktansvärd värk i ländryggen och fick Rohypnol att sova på. Det vill jag aldrig ha igen. Jag var ju inte kontaktbar på hela förmiddagen knappt, fast att jag var vaken.

Jag kan göra berättelsen kortare för tisdagen och onsdagen var precis som måndagen. Ett enda värkarbete 8-18, sen taskig sömn, lite svinond smärtlindring i form av sterila kvaddlar och ett evigt stickande och tränande på att sätta nålar av sköterskeeleverna. Jag är svår att sticka så jag var rätt sönderstucken och blå i en vecka efteråt.

 När vi kom till onsdagen så började personalen att återkomma efter helgledigheten och vi "kände" personalen. De var lika förvånade varje gång de började sina pass. "jaså, ni är kvar här än!" På onsdag eftermiddagen togs beslutet att de skulle göra kejsarsnitt. Jag skulle få tid kl.21.00.

Jag som gillar att ha kontroll visste ju allt om förlossning och hur det går till men ett kejsarsnitt.....Så fort de gått så tog jag upp min bok och läste på.

Lättnaden var stor och hela 2 cm av 10 hade jag klarat av på 3 dagar. Min svägerska klarade det på 5 timmar! Nu blev det bara en väntan och kateter fick jag och snittet blev fördröjt pga en bilolycka så först efter22 kördes jag upp till operationen. Ryggbedövning och så var det dags. Fort gick det och på bara ett par minuter var han ute, våran kille. Jag var helt inställd på att det var en M. Min man tog hand om honom och jag fick ligga på post-op och vänta på att bedövningen skulle gå ur. Jag har aldrig varit med om en sån frossa och aldrig varit så uttröttad som då. Smärtstillande gjorde väl sitt till och jag har inte så mycket minne av att min J och M kom upp och hälsade på mig. Jag ville bara sova.

 Dagen efter började det mödosamma uppvaknandet att ta sig upp ur säng och sköta M. Personalen tyckte att jag var pigg eftersom jag gärna ville upp och göra mig iordning och ha egna kläder. Men ont hade jag. Den läskigaste upplevelsen var nog att de smärtstillande tabletterna gav mig otäcka hallucinationer. Så fort jag blundade så såg jag bara blod och död. Usch, det vill jag aldrig vara med om igen.

Vi hade tur att få ett eget rum och min J fick stanna hela tiden. Allt var bara bra med M och ett speciellt besök som jag alltid har kvar i minnet, är den sjuksköterskeelev som hette Rafael. Dagen efter så kom han upp till oss för att titta på M. Han hade ju följt oss nere på förlossningen och han var alldeles underbart empatisk, mjuk och vänlig. Han kom gärna in om han hade en stund över och satt på knä brevid mig när jag hade ont. Jag hoppas att han fortfarande arbetar inom vården.

Efter 8 dagar utan att ha varit ute ur rummet knappt, så fick vi besked om att vi fick åka hem. Vi hann då oxå hälsa på och gratulera en kompis som kommit in under natten, för tidigt och de fick en pojke. Min sista måltid blev min första i BB:s matsal. Jag satt mittemot en nyförlöst tjej som berättade att hon hade kommit in till förlossningen och inte haft värkar och personalen hade berättat att de haft en sån mamma alldeles nyss som blivit kvar i flera dagar. Jag fick pinsamt erkänna att det var mig de pratat om. Men tjejen hade levererat snabbare till slut.

J blev utnämnd till att blöda mer än mödrarna, då han pga utmattning blödde näsblod i mängder de sista dagarna.

På Alla Hjärtans dag åkte vi hem i den knallgula volvon. 2 utmattade föräldrar till en liten gosunge på 3480 g och 50 cm lång. Kolsvart hår i massor och så söt. Och nu blir han 12 år imorgon. Det är svårt att fatta.

Härliga ungar!

Idag har jag och en klasskompis varit på en förskola (skrev dagis först, kommer aldrig vänja mig) och informerat en grupp 5-åringar om munhälsa. Vi har haft det som uppgift att göra en presentation för en valfri grupp. Vi valde barn. Det gick jättebra och var riktigt kul. Jag som gärna blir lite för pirrig när jag ska prata inför folk, känner inget av det inför barn. Jag är trygg med dom, jätteskönt. Lite taktiskt val men inte alltid det lättaste. När man har med barn att göra så gäller det att hålla tråden hela tiden, det ska hända lite olika saker så man fångar deras intresse och det gäller att kunna bryta och gå vidare på ett bra sätt när de tänker fritt och man kommer ur spår. Jag tycker att vi klarade det bra och det var duktiga, pratglada barn och det där med tandborstning kunde de allt. De borstar efter frukost på förskolan! Det fick de beröm för!

Och såklart så kommer den där glädjen som barn sprider omkring sig och träffade hjärtat en stund. Varenda gång så längtar jag tillbaka till mitt smultronställe och alla gosiga barn. Att få vara med dom, pyssla, leka och bäst av allt, läsa sagor! Ha en gosig skara ungar som trängs och vill sitta nära....mysigt...Men nu ska jag ju bli tandsköterska och inte förskollärare. Ibland kan jag ångra valet (sökte ju och kom in till förskollärare men tackade nej) samtidigt som jag tror att jag kommer älska att vara tandsköterska. Jag har dock kommit på att jag nog inte vill jobba mot barn inom tandvården. Det var min tanke från början. Det jag sett hittills består i att möta föräldrar som inte är mottagliga för information och man mer är en tjat-tant....

Såg på tv4:s "Familjen Annorlunda" igår. De la upp en fråga i tv-rutan "Kan du tänka dig att ha 10 barn?" tror jag det stod. Jag funderade lite över detta och kom fram till att jag visst gärna skulle viljat ha, i alla fall fem barn men sen är jag rädd att det blir mer kvantitet än kvalitet....men det är bara min uppfattning. Kan tycka att det verkar ganska jobbigt att få ihop allting eller oxå kan det bero på planering. Jag kan känna att jag hade valt att göra vissa saker på ett annat sätt.

Jag är mer än tacksam att jag har fått 3 barn och de är det bästa som finns.

Melodifestivalen

Ja, imorrn börjar eländet. Ja, jag är ingen fan av spektaklet men lika sjutton kommer jag att sitta där....Kommer ihåg när vi hade fest hemma hos mig en gång för längesen. Den fick namnet Melodifestivalen del 1. Alldeles lagom trevligt, tv:n på och alla så engagerade, grabbarna skulle rösta på doa-tjejerna och vi visste ju att Arvingarna vann med "Eloise" men jag tror inte nån i sällskapet visste hur låten gick (det pratades för mycket) förrän det blev europafinalen. Denna fest utvecklades till Melodifestivalen 2 och 3. Del 3 var vi 22 personer i min 2-rums lägenhet och som tur är hade jag en skötsam bekantskapskrets och sen blev det en tur till statt som alltid. Tror dock inte själva programmet var i fokus denna gång. Imorrn blir det soffmys med familjen.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Lampor

I måndags ringde de från affären och jag fick hämta mina lampor.

De hänger nu i köksfönstren.

För att få milt ljus så fick jag tips om att sätta i en ugnslampa och det gjorde jag, jättefint. Hade ingen aning om att det gick.

Ja, här är bilder eftersom nån ville se!

Lamporna är från House doctor.