Idag har jag och en klasskompis varit på en förskola (skrev dagis först, kommer aldrig vänja mig) och informerat en grupp 5-åringar om munhälsa. Vi har haft det som uppgift att göra en presentation för en valfri grupp. Vi valde barn. Det gick jättebra och var riktigt kul. Jag som gärna blir lite för pirrig när jag ska prata inför folk, känner inget av det inför barn. Jag är trygg med dom, jätteskönt. Lite taktiskt val men inte alltid det lättaste. När man har med barn att göra så gäller det att hålla tråden hela tiden, det ska hända lite olika saker så man fångar deras intresse och det gäller att kunna bryta och gå vidare på ett bra sätt när de tänker fritt och man kommer ur spår. Jag tycker att vi klarade det bra och det var duktiga, pratglada barn och det där med tandborstning kunde de allt. De borstar efter frukost på förskolan! Det fick de beröm för!
Och såklart så kommer den där glädjen som barn sprider omkring sig och träffade hjärtat en stund. Varenda gång så längtar jag tillbaka till mitt smultronställe och alla gosiga barn. Att få vara med dom, pyssla, leka och bäst av allt, läsa sagor! Ha en gosig skara ungar som trängs och vill sitta nära....mysigt...Men nu ska jag ju bli tandsköterska och inte förskollärare. Ibland kan jag ångra valet (sökte ju och kom in till förskollärare men tackade nej) samtidigt som jag tror att jag kommer älska att vara tandsköterska. Jag har dock kommit på att jag nog inte vill jobba mot barn inom tandvården. Det var min tanke från början. Det jag sett hittills består i att möta föräldrar som inte är mottagliga för information och man mer är en tjat-tant....
Såg på tv4:s "Familjen Annorlunda" igår. De la upp en fråga i tv-rutan "Kan du tänka dig att ha 10 barn?" tror jag det stod. Jag funderade lite över detta och kom fram till att jag visst gärna skulle viljat ha, i alla fall fem barn men sen är jag rädd att det blir mer kvantitet än kvalitet....men det är bara min uppfattning. Kan tycka att det verkar ganska jobbigt att få ihop allting eller oxå kan det bero på planering. Jag kan känna att jag hade valt att göra vissa saker på ett annat sätt.
Jag är mer än tacksam att jag har fått 3 barn och de är det bästa som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar