Kände att jag var tvungen att släppa allt och få ner detta på pränt.
Medans jag har en bra dag så har någon annan en jobbig.....kram till dig....
Min T är 7, snart 8 och ofta så pratar hon om livet när
hon blir mamma och då jag är en tant. Det är så hon säger.
Hon pratar engagerad om hur jag ska se efter hennes barn och hur vi ser ut då.
Hon säger ofta att hon kommer sakna mig när jag inte finns längre. Nu hör det till saken att döden inte är en hemlighet eller tabu hemma hos oss. Vill någon prata om det så gör vi det och jag kan bara förmedla vad jag tror och känner men brukar tillägga att alla tror olika.
Häromdagen var just en sån dag då samtalet blev mycket fint. Jag vill förmedla det till er.
-Mamma, jag kommer sakna dig och gråta så mycket när du inte finns längre........
-Men vet du, du kommer märka att jag finns där hos dig ändå. Rätt som det är så kommer du att känna att det blir varmt omkring dig, inte jättevarmt men aningen varmare och då, då är det jag som kramar dig.....
-Va? Då är ju du ett spöke, usch!! Då blir jag ju rädd!?
-Nej, inte ett spöke och du blir inte rädd för eftersom vi pratar om detta nu så kommer du att veta att det är jag. Och jag är ju din mamma som längtar efter en kram och vill visa att jag finns hos dig för jag älskar dig. Du är ju mitt älskade barn. Alltid.
Jag kan lova att hon blev ganska nöjd och det är så jag tänker på det här med änglar.
Jag tror att våra kära finns bakom oss och jag vill tro att vi kan känna ro av dom när vi är ledsna eller oroliga. Det ger mig lugn och till och med kan jag kasta ut en mening eller två till mormor, morfar, farmor, farfar och Svea ibland. Det är ingen som svarar, men visst kan jag ana att nån ger sig till känna på det ena eller andra sättet.......
Ååå så fint skrivet :-)
SvaraRaderaAnette Henningsson
åh där trillar tårarna på min kind...
SvaraRadera