Känns lite overkligt....

Känns lite overkligt, men jag fick jobb!

Trots att jag var lite för ärlig och kanske lite tveksam på intervjun men ändå tyckte de att den gått väldigt bra. Ja, man vet ju vilka svar de egentligen vill höra men man måste ju svara ärligt så man kan stå för den man är, om man skulle få jobbet.

Efter att ha varit ständig vikarie i ca 20 år (lite barnledig i 8 år men även extra jobb då ibland) så tog det då i veckan slut. Jag vet inte riktigt vad jag gett mig in på, men det blir nog bra. Jag kommer att arbeta på Centrum för Oral rehabilitering. Där min uppgift till att börja med kommer vara inom protetik, alltså att arbeta med alla de ersättningar man kan få i munnen som proteser, kronor, broar mm. Mycket avtryck, material, administration mm.

1992 i januari hade jag nyss gått ut gymnasiet till undersköterska. Jag hade fått prova på allt vi skulle förväntas kunna, utom att sätta kateter. Var tror ni jag fick vikariat direkt? Jo, på urologen och njurstensavdelning, där man verkligen sätter katetrar ofta. Lite ironiskt men jag kan stolt berätta att jag lärde mig snart att sätta kateter alldeles själv  och satte många därefter.

Nu hände det då igen, exakt 20 år senare, klar med en ny utbikdning, får jobb i samma stad och inom ett område som enligt mig är det mest kluriga. Känns som det är mitt öde att inte få vänta in saker i lugn och ro, utan pang på det svåraste, så är det avklarat!

Som tur är kommer jag att få gå bredvid en hel månad, det känns tryggt.

Samma dag som jag fick beskedet, erbjöds jag även vik-timmar på min förra praktik. Egentligen kunde jag bara latat mig till 1 Mars men känner att det är kul att få komma tillbaka och bli lite varm i kläderna.

Så i år blir det SEMESTER, vilken lyx!   

(Jo, mitt lilla extra jobb som kyrkvaktmästare har jag i juli men bara för det är skoj.)