Då är det dags för födelsedag.
Denna gång är det M som fyller 13 år. Varje år så kastas jag tillbaka till då, 1999, när han kom till världen, 50 cm lång....numera över 1,70!
Såklart hittade jag ett inlägg som jag skrev förra året om de 4 dagar som jag "bodde" på förlossningen och han vägrade komma ut.
Fattar inte hur fort tiden gått men ändå känns det samtidigt långsamt.....
Så mycket vi hunnit med och upplevt. Att jag faktiskt ända till nu (då jag snart börjar jobba heltid) har lyckats att få så mycket tid med mina barn, genom att ha varit föräldraledig tills han var 8 år och sen jobba lagom mycket. En gång fick jag kommentaren " tänk på din pension!". Kan säga att jag skiter fullständigt i den, den som lever får se och med god planering så ska vi nog klara det oxå, om vi lever.
Jag kommer aldrig ångra en sekund att jag valde mina barn, det är det bästa jag gjort och hade jag kunnat få fler barn så hade jag gärna haft ett stort gäng och då kunde vi platsat i "Familjen Annorlunda".
Men nu blev det inte så.
Iallafall så är det fruktansvärt svårt att hitta på presenter.....som vi klurat.
Till slut enades vi om ett stort paket, alldeles för dyrt egentligen men övriga familjen sponsrade oxå. Får avslöja sen vad det är :)
Ikväll kommer familjen på tacomiddag och jag har sen barnen var små alltid låtit dom välja tårta. Ibland har det varit en utmaning! M önskade giraff-tårtor några år i rad, eftersom han älskade giraffer ett tag. Men i år var önskningen en chokladtårta, lite lättare, han älskar ju choklad ju mörkare desto bättre. Som tur var lagade ju mästerkockarna på tv4 en spännande sådan förra veckan så den ska vi testa.
Mums!
Och har vi märkt av tonåren än? Jo då, händer ofta att jag inte fattar nåt och inte lyssnar och han vet bäst.....Hihi häromdan blev jag skyldig till att ett helt gäng ungar inte fick spela på hans server, bara för att jag sa att han skulle stänga av spelet. Nu hade han ju kunnat låtit servern vara på ändå, så de andra kunde spela men inte, bara för att vara tvärsemot.
Ja, det är bara att härda ut i 7 år och under de 7 åren kommer vi ha 2 till som blir tonåringar.
Nu säger ni, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer ;)
Ja, lite svårt att ta M 1,70 lång, under armen och bära in på rummet.....:)
Trevlig helg!
Härligt Du skriver om Dina älskade barn.Det där med tonåringar har jag ju upplevt på nära håll med mina barnbarn.Det har ju varit lite så att du fattar ju inget men sedan har vi pratat pratat och pratat alltså gett var sak sin tid och framför allt lyssnat när de vill prata på sitt språk ?? som man ju inte alltid förstår men du är ju yngre.Ha det så gott med man och barn.
SvaraRaderaMVH.Monica
SvaraRaderaMen det blir ju lättare att bära in honom på rummet när dörren är avhängd ;)/ Åse hälsa och gratta från oss
SvaraRadera