Sjuk.......

Då var det min tur, trodde faktiskt att jag klarat mig men tji fick jag. Feber igår, huvudvärk, förkyld, matt och svinkoppor i näsan. Så måste man ju ta en massa beslut oxå. Är jag tillräckligt sjuk för att vara hemma? Eller kan det funka att gå på panodil? Jag har så mycket kvar att lära på nya jobbet och min "gå bredvid" tid krymper.

Nu bestämde jag mig, till slut, för att vara hemma igår och idag. Då får jag lugn en stund. Men nu kommer nästa beslut, orkar jag gå Imorrn? För jag måste ringa och ge ett besked......
Jag måste gå på torsdag, men orkar jag Imorrn? Jag har fortfarande huvudvärk, förkyld och har legat hela förmiddagen..... Kan nån bara ta beslutet åt mig, som när man var liten?.......................................................…………………………………………………………… nej, jag gör nog bäst i att satsa på torsdag...... Eller?

Krama mig ofta....

Mina egna barn är ju ganska stora 8, 10, 13 år. Alla åldrar har sin charm och utmaning för föräldrar. Just nu genomlever vi lite tonårstrots.
Det är faktiskt riktigt trevligt med större barn och skönt när de klarar sig lite på egen hand men samtidigt svårt att vänja sig vid att småbarnsåren gick så fort....
När jag ser pojkarna komma på vägen från skolan så kastas jag ofta tillbaka och ser dom som små, sida vid sida. Jag är oxå tacksam för att alla 3 tycker om att kramas och fortfarande slåss om att sitta närmast i soffan. Nu längtar jag oxå efter mina 3 gudbarn. De 2 gospojkarna, 6 & 3 år och så min lille brorson 1,5 år. Jag har haft fullt upp men nu saknar jag dom massor. Barn gör livet lätt! Man blir så glad av deras närvaro. Jag kommer sakna att jobba med barn, det är ett som är säkert.

Tycker mycket om denna dikten:

Krama mig ofta så blir jag glad och trygg,
låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.

Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test,
för även om jag klagar är ni ändå bäst.

Visa mig i handling vad respekt är för någonting,
lär mig se det vackra i världen runt omkring.

Tala om att jag duger just precis som jag är
och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.

Låt vårt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor
och kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor.

Vår

Efter att jag kämpat med att få en älgstek klar ( tog evig tid i ugnen) och vi fått lunch, så skjutsades T iväg till kalas. Vi andra tog, trots protester från data- nördarna, en sväng till fågelsjön och kollade in nybyggnationen.

Underbart vackert i solen och maken såg 23 st av nån ovanlig fågelsort ( jag har glömt vilken) enligt ornitologerna i tornet. Vi avslutade med fikastund i solen. Hoppas det snart torkar upp i marken för oj så lerigt vi har det, just nu.

Ny på jobbet.....

Igår började jag då som tandsköterska på specialistkliniken. 7.45 stod jag lite pirrig i entrén. Allra först blev det klädprovning och som vanligt blev det problem då jag är på tok för tjock! Efter att ha vänt upp o ner på tvättförrådet så hittades till slut 1 par byxor.

Eftersom jag gjorde praktik där, 2 veckor i höstas, så var alla ansikten bekanta och jag fick ett varmt välkomnande och kramar, kändes skönt att de var glada att jag kom. Sen ut och in och upp och ner i trappor för att kolla in alla lokaler, förråd. Sen fick jag min fina namnskylt! Det kändes speciellt! Sen invigdes jag i datasystem, stämpelklocka mm. Resten av dagen tillbringade jag och min handledare med administrativa uppgifter.

Undrar dock i mitt stilla sinne om jag kommer klara detta...?..... I vilken ända ska jag börja för att förstå allt? Jag kommer att ha ansvar för min tandläkares tidbok och alla patienter med allt vad det innebär. Boka, planera besök, operationer, försäkringsfrågor, kostnadsförslag, debiteringar mm mm.

I tisdags jobbade jag " i den lilla stan vid Vätterns strand" och kände att jag klarade av det bra. Kommer sakna härliga tandläkaren T och resten av personalen.
Igår tappade jag allt självförtroende och kunde ingenting, jobbig känsla...... Idag lugnade de mig med att jag kan räkna med att det kommer ta 1 år innan jag kan allt på egen hand. Kändes lite skönt.

Idag har vi opererat och det krävs eftertanke när man plockar fram allt som behövs och har sterila händer, var får jag ta och inte? Fick byta handskar en gång, skulle klä in röntgenapparaten med plast och vips var jag och höll emot på osteril sida. Men operationer är spännande och den snygga frisyren man får av operationsmössan är väl bara att vänja sig vid.

Nu blir det skönt med helg, trots att jag bara jobbat 2 dar och så ska jag fundera på en strategi som hjälper mig att strukturera upp all information. Jag vet att om jag får smälta detta lite så kommer den poppa upp. Kan väl kallas överlevnadsinstinkt....; )

Ha en skön helg!