Mina egna barn är ju ganska stora 8, 10, 13 år. Alla åldrar har sin charm och utmaning för föräldrar. Just nu genomlever vi lite tonårstrots.
Det är faktiskt riktigt trevligt med större barn och skönt när de klarar sig lite på egen hand men samtidigt svårt att vänja sig vid att småbarnsåren gick så fort....
När jag ser pojkarna komma på vägen från skolan så kastas jag ofta tillbaka och ser dom som små, sida vid sida. Jag är oxå tacksam för att alla 3 tycker om att kramas och fortfarande slåss om att sitta närmast i soffan. Nu längtar jag oxå efter mina 3 gudbarn. De 2 gospojkarna, 6 & 3 år och så min lille brorson 1,5 år. Jag har haft fullt upp men nu saknar jag dom massor. Barn gör livet lätt! Man blir så glad av deras närvaro. Jag kommer sakna att jobba med barn, det är ett som är säkert.
Tycker mycket om denna dikten:
Krama mig ofta så blir jag glad och trygg,
låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.
Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test,
för även om jag klagar är ni ändå bäst.
Visa mig i handling vad respekt är för någonting,
lär mig se det vackra i världen runt omkring.
Tala om att jag duger just precis som jag är
och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.
Låt vårt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor
och kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar