Ormskräck

Idag kom dottern hem stolt och glad! Hon hade hållit i en orm som hette Kalle och han var schysst o snäll, meddelade hon glad.

Usch o fy! Tittar lite misstänksamt på henne, hon har väl inte råkat få med nån i kläderna hem.........

En gång dog jag nästan.
Ok, undrar ni nu.

Jo 1998 blev vi bjudna till Stockholm på 50 års fest. Mycket överraskande av makens, icke närvarande fader, att vilja träffa sin son en gång till i livet. När vi då sitter i deras kök (vi skulle bo över natt) så undrar de om vi vill sova i gästrummet på övervåningen? Fadern tillägger: -Ja, vi har våra husdjur där men det går säkert bra. Jag kan säga att på den repliken drog jag genast upp fötterna från golvet och kände mig plötsligt paranoid, "säg inte att det finns orm här, säg inte det", tänkte jag. Och i nästa andetag säger fadern -"akvariet med våra ormar står därinne" och där dog jag, för en stund........ Jo jag följde allt med upp och slängde en blick, mest av artighet men sova där, med dom vid fötterna, ALDRIG i denna världen!!! Vi fick ligga i ett rum,i garaget.
Vistelsen kändes ganska ansträngd från min sida, resten av tiden, hela tiden upptagen med att söka av golv från ev. rymmar-ormar........
Och nej, hade jag haft en susning innan så hade maken fått åka dit ensam.