Men tack vare att någon hjälpte mig att se just detta så tycker jag nog idag att det har skett förbättring och det gynnar bara mig o jag slipper känna så. Det gör det lite enklare att leva som till exempel nu i sommar när mitt vikariat tog slut som tandsköterska. Månaden efter hoppade jag på att stå i den lilla turistinfo/souveniraffären på vår lilla ort. Kassaarbete, cafeverksamhet mm. Okt-nov är jag nu tillbaks på tim-vik vid den lilla stanvidvätternsstrand o idag skrev jag på för heltidsvik nästa år, just där, igen. Å jag är så glad o nöjd o det känns bra i magen, precis som det ska. O härligt att få lön efter arbetsinsats.
När andra beklagat min sits i arbetslöshet har jag svarat: "det löser sig! "O jag blir aldrig besviken för det gör alltid det. O tänk jag har vikarierat i nästan hela mitt liv o tänk det gör mig ingenting att fortsätta ett tag till. Tänker ofta på de som år efter år, står på samma ställe, utför samma uppgifter och som är missnöjda med det men inget gör åt det. För att de inte vågar. Men vad kan hända? Det är väl härligt att få utmana sig själv o bara utvecklas vidare o lära nytt om o om igen! Livet är för kort för att gnälla bort.
Det här förstår jag inte alls,du pessimist och inte klarar saker.Jag som alltid sett dig som den som klarar en massa och är stark.Har vi varit dåliga förebilder?
SvaraRaderaNi har vart de bästa förebilderna men jag tror det är där bara, beroende på vilken personlighet man har. Det är ju bra att det inte har synts men det förekommer ju fortfarande att jag ligger sömnlös när ny arbetssituation råder trots att jag vet att det alltid går bra. Vi är väl såna i vår familj, oroar oss för mycket i onödan. Det är såna personer vi är. Sen hanterar man det olika bra o ibland går det ut över omgivningen. Så det är ju bra att man inser svagheter o jobbar dem i rätt riktning.
SvaraRadera