onsdag 9 april 2014

Att vara förälder inte alltid helt enkelt. Man fostrar sina barn så gott det går. 
Jag vill att mina ska kunna tala för sig själva, vara bra kompisar och tänka på sig själva men samtidigt inte bli för ego, vara hjälpsamma men inga tofflar och så vidare.

Något vi pratat en del om nu är väl tiggarna som sitter på stan. Jag har dåligt samvete varje gång jag går förbi men jag vill samtidigt inte föda de som ligger bakom, om det nu är så....... Vem vet......,Alltså medmänsklighet är svårt här...

Däremot blev jag mäkta stolt häromveckan då vi passerade en av stans A-killar som satt med kepsen o önskade trevlig helg. Jag o 3 barn gick förbi o direkt kände jag bara att om jag ska skänka nåt så är det till honom, vilket jag uttryckte till barnen. Vi pratade om att det finns en orsak till att det gått snett för några o vi är olika starka. Det kanske kunnat vart vem som helst som vi känner , som suttit där. När vi kom till bilen letade jag upp 40:- o äldsta sonen sa innan jag hann fråga -" jag går tillbaka med dom o jag har en femma, jag oxå". Att dela med sig, se andra människor, ett vänligt ord det värmer ens hjärta. 
Det finns en annan man i vår stad, du kan se folk titta men låtsas som de inte ser, det är farligt att sticka ut i mängden. Vi brukar av nån anledning råkas i köer mm. Senast igår hände det o vi småpratade lite igen. Tänk att jag blir oxå extra glad i hjärtat vid dessa tillfällen, att se sin medmänniska, vem det sen är, det vill jag att mina barn oxå ska göra. Vi är alla lika mycket värda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar