Det var som ett slag i ansiktet, jag kände hur det vällde upp från tårna, tänkte på hans familj och hade svårt att fokusera på jobbet. Han som är så stark, han klarade ju alla motgångar, va fasen nu?
Jag har känt mig ledsen inuti sen dess.... Nu var vi inte nära familjen på nåt sätt men han var en profil som betytt mycket.
För mig främst en Vm-hjälte, jag som inte är sportintresserad följde Vm- 94 slaviskt. Det finns så mycket minnen ihop med den sommaren som fontänbad, natt/morgonpubar mm, bra fotboll! Min äldste son bara log åt mig på fotbollsgalan när hans mor faktiskt identifierar alla de gamla spelarna!
Min äldste son hade hans fru som tränare och jag var vördnadsfull första gången vi hälsade på Klas vid planen,
jag= starstruck.
För att inte tala om när han, Store Klas, Vm-hjälten hejar glatt på mig på Apoteket, jösses! Kommer aldrig glömma det.
Jag kan säga att jag sen blev mer van bla när han tog över träningen av min sons lag o han var jordnära o vanlig.
Måste väl nämna min farmor Greta som -94 var mäkta stolt då hon faktiskt ofta varit barnvakt åt honom som liten.
Jag känner mig ledsen för familjen o pojkarnas skull.... Att mista sin livskamrat o sin pappa alldeles för tidigt. Livet är orättvist o jag känner att det går så fort, det gäller att leva nu, vi vet inget om imorgon. Att leva nu och att visa hur mycket man älskar sina nära. Jag har kramat om mina barn extra mycket dessa veckor.....
Min äldste son och jag såg ikväll Tv4 dokumentären. Den rekommenderas varmt. Jag som alltid tjatat om till M hur stor Klas var, han förstod nog äntligen det idag. För honom var han Nn's pappa o tränarn och alldeles, alldeles vanlig. En fin, varm, härlig o sorglig film. Men tänk vilka avtryck han lämnat efter sig.
Jag önskar familjen med tiden kan känna o glädjas med alla fina ord och leva ett fint liv med fina minnen.
Av hela mitt hjärta hoppas jag att han finns nära dem ändå.
A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar