På benen igen

Då har jag klarat av feber, halsont o varit däckad. Kommer ju aldrig lägligt o det kommer kännas i plånboken.... Inget kul kan jag lova. Men jag klarar väl det oxå. 

Snart fyller min minsta 13. Det är inte lätt med presenter längre. De har inte allt men är väldigt nöjda ändå. Jag får hitta på lite smått o gott, tjejer är ju smidiga på så vis. 

Sonens moped håller sig i skinnet, lampan gick i helgen men vi löste det o han mekar o grejar o känner sig nöjd. Vi ordnade en ny tuff hjälm för det önskade han sig verkligen. 

Jag, jag drömmer mest framåt..... Drunknar i spotifymusiken o bygger luftslott. Jag är fantastiskt bra på luftslott. Jag älskar luftslott o den andra världen just nu. Men så kommer det en liten nål o tar hål på allt o jag får numera stressymtom i min kropp som yttrar sig i kraftig frossa.... Oron o vändningarna tär... Att leva i ett ingenmansland...

Jag är inte i krig o jag är inte på landsflykt, jag har det ändå rätt bra tänker jag. Jag kan hantera det. Så länge det krävs. 

När jag slipper hantera det...då jäklar ska det firas! I mitt luftslott blir det ett enda stort hejdundrande " leva vidare" kalas. Det blir tapas o god dryck i mängder och jag är inte ensam... Jag vill bjuda alla er som funnits med mig, som skrivit, som hört av sig, som undrat, som kramat, som lyssnat, som stöttat..... För om ingen lyssnat..... Hur hade jag mått idag? Om jag stått där ensam..... När jag haft sån ångest att jag inte fått luft.... När jag låg på golvet i tvättstugan i en hög.... Men hjärtan tickade i cyberrymden...och nån säger "du är stark". 

Ni betyder mycket.