Trummor!

Jaha, då har jag varit med mellan-sonen på trum lektion.

Andra tillfället och gud så han trummar.

Jag är imponerad!

Min äldste son spelar också trummor från och med i höst

efter att ha spelat fiol i 2 år. Vi har som tur är ett gammalt trumset i källaren.

Jag måste ju säga att det är nog mitt fel........
Jag hoppas att de ska tycka att det är riktigt roligt, för mamma vill gå på punkbandskonsert utan att vara för gammal ;) 

Nävars men visst vore det jättekul om de skulle vilja ha ett band i framtiden.
Det är kreativt. Musik är ju så kul! Själv har jag så spelat fiol sen i 4:e klass.

 Nu passar jag på att lära mig trummor av grabbarna.

Men nu ska ni kolla på klippet nedan.

Den trummisen har gått ett steg längre! Han är underbar!

Kram på er!

Solrosor och en lilja

Published with Blogger-droid v1.5.9

Min Morfar

Idag för 9 år sedan dog min morfar kl.11.13.
Han är oändligt saknad.....
I Juni samma år föddes min son på exakt samma klockslag.

Min morfar var en stilig man, såg lite ut som Hasse Ekman
i de gamla svart-vita filmerna. Han var mycket snäll. Han var en riktig tjejtjusare!
Ofta berättade han om äventyr när han var ute på friarstråt, som han kallade det. Eftersom han inte hade körkort så cyklade han. Och jag tror att han har cyklat överallt och friat.

Gifte sig gjorde han ganska sent han var över 40 vill jag minnas
och i samma veva blev han pappa till min mor.

 Lyckan varade i 13 år då min mormor fick leukemi och gick bort.

Han blev änkeman och ensam pappa.
Till sin hjälp hade han sin storasyster, som aldrig gifte sig. De var som ler och långhalm ända in i ålderdomen. Hon gick alltid till honom vid 10- tiden på förmiddagen, lagade mat, umgicks med deras vänner och sen framåt 18- tiden så gick hon hemåt.
Min morfar levde annars ensam förutom en period då han sällskapade med en dam och jag kommer ihåg att jag brukade få titta i hennes smyckeskrin.
Jag har än idag kvar ett par stora turkosa örhängen som jag fick av henne.

Min morfar skötte alltid om min mammas trädgårdsland.

Han hade bott i hus men som äldre så flyttade han till lägenhet och efter att ha jobbat på lantbruk och odlat hela livet så tog han sig an våra land.

Jordgubbar i mängder.
När man tittade ut på morgonen så nog låg morfar på knä i landet.

 Han tog sin gamla cykel och träskor, en jättebra kombination, och vinglade (ja han tog ofta upp hela vägen) livsfarligt när han skulle någonstans.

Ja, min morfar, kan jag berätta massor om. Men det skulle bli en roman.
 Han var alltid glad, givmild.

Han beställde alltid balkongblommor av mig när
 han inte klarade att hämta själv.

Petunior skulle det vara till 4 lådor, 4 av varje färg.
Gärna de som var randiga.
Han var mån om att ha den finaste balkongen på hela huset

Julgranen ordnade alltid min pappa och den skulle in tidigt.
 Sen klädde vi barn den alltid. Hur mycket pynt som helst och den blev nog
 inte alltid så vacker men morfar lät den vara så.

2001 då blev min morfar dålig, han var då 95 år gammal. 

Då bodde han på ett servicehus sen en tid. Jag kommer så väl ihåg den här dagen. Flygplanen hade krashat in i world trade center dagen innan.

Vi visste att han var jättedålig och som tur var så åkte vi dit redan på förmiddagen.

Min mamma, jag och mina pojkar 2,5 år och 2,5 mån gamla.

Vi satt på var sin sida och mamma höll om honom och
jag höll hans hand då han gick bort. Precis då han dog så sa han ja.
Jag hoppas att det var  mormor frågade
" så du kommer äntligen, som jag har väntat".

Det var fint att få vara med och för min äldste son betyder min morfar väldigt mycket.

Vi pratar ofta om honom och allt tokigt han hittade på.

Barnen var naturligtvis med på begravningen då jag tror att detta är viktigt.

Det är en del av livet och barnen kan hantera det mycket bra.

Man måste vara lyhörd och svara på deras frågor och barn kräver inga komplicerade förklaringar.

Idag ska han få solrosor, precis som han brukar.

Jag tror att min morfar finns "bakom" oss, han ser till oss,

det gör mig glad och trygg.

Vardagslivet

Fredag idag då.....skönt.
Jag har inte hunnit blogga alls denna vecka, förrän nu. Det går i ett.
Alla barnens aktiviteter är i full gång, läxor och så jag som ska hinna tenta plugga.
Hjärnan går på högvarv, man känner att man lever och hinner inte ha långtråkigt i alla fall.
Vi har ett par fulla veckor framför oss men jag ska försöka ta en dag i taget. Men jag är ju så rädd att glömma något viktigt. Med en ny mobil så kanske jag skulle kunna passa på att underlätta mitt minne genom att använda kalendern som skickar påminnelser?
Ja, ska testa det.

Men något bra som jag infört denna vecka är i alla fall att jag börjat motionscykla! Ja, jag har även en crosstrainer men den måste maken ta en titt på för något är galet.

Jag är en periodare med motion. Jobbigt att komma igång men när jag väl börjat så är det ju så skönt att vara duktig. Sen är jag ju inte smal heller så det skadar ju inte om man tappar lite kilo i bara farten. Problemet är när det blir rörigt runtomkring, desto svårare är det att hålla ordning på motion och mat också mitt ibland allt annat.

I alla fall så har jag denna vecka gått upp 1 timme tidigare varje morgon för att hinna cykla i 30 min. Jag hinner faktiskt 1,3 mil! Sen måste jag ha en stund till återhämtning innan de vanliga morgonbestyren tar vid. Detta har faktiskt fungerat jättebra. Jag känner att jag vaknar till ordentligt och sen har jag ju klarat av dagens motion.
Det är också lättare att tänka på maten då man inte gärna vill sabba det lilla bra som cykelturen gav.

Nu tänker ni nog att det inte kommer att hålla i längden. Det tror inte jag heller, men en period i alla fall och det är bättre än inget! Det brukar komma en långdragen förkylning som spolierar hela upplägget och sen rinner det ut i sanden till nästa period. Jag tror att det är ganska vanligt hos de flesta.
Men när inspirationen kommer gäller det att haka på.

Nu hoppas jag på en skön helg. Lite bröllopsdag imorgon, 11 år.....Men vi ska inte göra något speciellt. Jag ska ligga lågt med allt och bara slöa, man måste tillåta sig att göra det.
Till och med cykeln ska få vila tills på måndag.

Ha en skön helg!

Hjärtan

Ute i vår trädgård har vi en samling med stenar i form av hjärtan.

De ligger där i rabatten och påminner oss om de som lämnat oss.

 Det blir ju inte så att man åker till kyrkogården så jätteofta. Så när barnen var mindre kom vi på detta ihop med att vi hittade den första stenen som hade formen av ett hjärta.

Automatiskt så tänker i alla fall jag på mina gamla.....Och jag tror att barnen gör det oxå i alla fall emellanåt. De färskar ju upp sitt minne med bilder, då de var så små när de senast träffade dom.

 Det är så lätt att glömma när vardagen rullar på. Men saknaden är ofantligt stor.

När barnen gör tokiga saker så brukar jag berätta om att mina gamla skulle ha älskat att vara med barnen. Min morfar och farfar älskade att retas och tyckte mycket om oss barn.

Så minnen är viktigt att föra över till barnen. Om ni frågar dom så tror jag att de kan berätta mycket och de har en alldeles egen känsla för de gamla trots att de inte kommer ihåg dom.

Det gör mig glad.

  

Jag älskar hjärtats form.

Jag har nog alltid gjort det.
Hjärtan i alla former, avlånga, knubbiga.
Kan det vara därför jag älskar vinrött oxå? Tanken slog mig nu...

Funderade på hur många hjärtan som egentligen finns i mitt hem....
känner att det blir nog som när Maria Montazami räknade tofsar. -Ja, det finns kanske 16-17 st men vid räkning så slutade det på typ 70!
Likadant är det hos mig fast med hjärtan då.


Plockade fram kameran och fotade en del.....

                                                   

Ursäkta Röran!

Jag vill härmed be om ursäkt för lite inlägg ibland som inte alltid hamnar som jag vill. Bilder tex. Jag är inte jätteduktig än och blir lite galen när det inte blir snyggt!
Men men ibland får man bara acceptera det och jag hoppas ändå att ni gillar bilderna, de är ju viktigast!

Idag blir det en fin dag, vädermässigt, här skiner solen!

Om en liten stund ska jag träffa tjejerna i min "lilla" grupp och få lite ordning i våra anteckningar från skolan. Det behövs ibland och sen är det ju kul att träffas oxå.

 Sen bär det i eftermiddag av till en gammal skolkamrat och hennes 3 barn för lite fika.

Och imorgon, vänner, är det FREDAG!!
 Å så skönt!

Veckorna blir tyvärr stressiga, trots god planering.

Jag är mycket för att planera, förbereda så allt flyter smidigt.
Men skolor, fritidshämtning, läxor, fotboll matlagning, matlådor,
tvätt, gympapåsar, frukt, nycklar......Ja jag kan hålla på och rada upp saker.
Men ni som har barn vet. Man får inget glömma.

Men om några veckor har vi kommit in i vardagslunken igen.

Nej, nu måste jag diska frukosten och hitta lite kläder, för det har ingen förberett åt mig!

Ha en skön dag!

Lite för själen

  Idag blir det inga ord......

Jag är så trött efter skolstart......

Ni får denna underbara sång istället

Kram