Hjärtan

Ute i vår trädgård har vi en samling med stenar i form av hjärtan.

De ligger där i rabatten och påminner oss om de som lämnat oss.

 Det blir ju inte så att man åker till kyrkogården så jätteofta. Så när barnen var mindre kom vi på detta ihop med att vi hittade den första stenen som hade formen av ett hjärta.

Automatiskt så tänker i alla fall jag på mina gamla.....Och jag tror att barnen gör det oxå i alla fall emellanåt. De färskar ju upp sitt minne med bilder, då de var så små när de senast träffade dom.

 Det är så lätt att glömma när vardagen rullar på. Men saknaden är ofantligt stor.

När barnen gör tokiga saker så brukar jag berätta om att mina gamla skulle ha älskat att vara med barnen. Min morfar och farfar älskade att retas och tyckte mycket om oss barn.

Så minnen är viktigt att föra över till barnen. Om ni frågar dom så tror jag att de kan berätta mycket och de har en alldeles egen känsla för de gamla trots att de inte kommer ihåg dom.

Det gör mig glad.

  

Jag älskar hjärtats form.

Jag har nog alltid gjort det.
Hjärtan i alla former, avlånga, knubbiga.
Kan det vara därför jag älskar vinrött oxå? Tanken slog mig nu...

Funderade på hur många hjärtan som egentligen finns i mitt hem....
känner att det blir nog som när Maria Montazami räknade tofsar. -Ja, det finns kanske 16-17 st men vid räkning så slutade det på typ 70!
Likadant är det hos mig fast med hjärtan då.


Plockade fram kameran och fotade en del.....